Here we go again!

Jaha, då var det åter dax att slungas mellan åldrarna. Middag med 53-åringen. Super trevligt, spännande miljö, coola diskussioner, god mat, gott exklusivt vin, spännande val av bar, mer gott vin, ännu mer spännande diskussioner. Men fanken kan absolut inte förlika mig det allra minsta med att ha ett förhållande med någon över 50. Det bara går INTE.

Precis hemkommen ringer telefonen och 31-åringen vill nog kolla att jag är hemma och ensam. Han hade saknat mig och berättade om en ungdomlig kväll som avslutats med gitarrspel och sång. Kan jag absolut förlika mig med, men här erbjuds inga spännande samtal, ingen hjärna på min åldersnivå, inga erfarenheter att dela, men massor med fest och kul.

Nej, jag tänker inte välja. Jag har ingen avsikt att knyta hårda band med någon av dem. Fortsätter leta efter den perfekta. Han med 53 åringens erfarenhet och förmåga till spännande samtal och 31 -åringens busighet, knasiga upptåg och fest. Han måste finnas därute och säkert letar han som jag, men han letar efter mig.

Livet är bra konstigt

Försökte finna prinsen på nätet.....många flirtar från killar från far far away och män som passerat bäst före datum för länge länge sen. Hua! Blir sedan krokad av en 31-åring. Totalt fel, alldeles för ung och behöver fortfarande leka rommen av sig. Finns det ingen lagom? Jag vill inte finna någon som gillar att jag har pengar på mobilen och mat i kylen heller ingen som snart behöver rullator för att ta sig fram.

Var är min PRINS? Han som får min mark att gunga, stjärnor att lysa klarare och mina kinder att blossa. Att det ska vara så himla svårt. Jag en helt vanlig tjej med massor av empati, massor av bry sig om, massor av kul upptåg på planeringsstadiet och ett ordnat liv som bara väntar på att få delas med den bästa av de bästa.

Drömmer om att få vakna tidigt på morgonen och göra superfrukost till någon jag verkligen håller av. Få gå härliga promenader, fika på mysiga caféer, träna ihop, åka skidor, sitta i barsans sken och dricka gott vin och diskutera meningen med livet. Jag är helt övertygad om att MIN prins finns där ute. Han som kommer att avguda mig precis för den jag är med alla mina bra sidor, men även kunna skratta åt de dåliga. För alla har vi våra mindre fördelaktiga sidor.

Eftersom Prinsen inte dykt upp i bankomatkön eller på Ica eller i skidbacken eller på jobbet....så fortsätter jag att leta. Skam den som ger sig!

Den trägne vinner alltid!