Känns lite sorgligt

Är precis hemkommen från kontraktskrivning och känner lyckobubblor i hela magen. Det är så spännande att träffa nya människor med helt andra livsöden och erfarenheter. Det här paret verkade så lyckliga. Blickarna dem emellan var fyllda med kärlek, omtanke och beundran. Hon från ett annat land med inställningen att man kan åstadkomma allt i Sverige bara man tar för sig. Stoltheten över det hon hade åstadkommit fann inga gränser. Hon hade flera arbeten, gjorde karriär och hennes löneutveckling var god. Hon kunde varje månad skicka hem pengar till sina föräldrar vilket gjorde henne ännu mer stolt. Hon hade så mycket som jag kan känna att många svenskar saknar. Kämparglöd, omtanke om sina nära och kära, önskan om att göra rätt för sig, önskan om att kunna hjälpa sina äldre släktingar. Hon hade även förmågan att verkligen njuta av det hon hade.

Med mitt arbete får jag verkligen chansen att träffa alla dessa människor som har helt andra öden än jag själv. Med min naturliga nyfikenhet får jag dem att berätta en massa spännande saker om deras liv. Det berikar mitt liv. Det är som att läsa en hel bok. Alla dessa berättelser ligger med i min erfarenhetsbank och för varje ny berättelse blir även mitt liv lite bättre. Dels skapas lyckan av deras förtroende, det är en ynnest att få ta del av en annan människas livsberättelse, men även min chans att se mitt eget liv med deras ögon. Brukar på vägen hem leka med tanken att jag skulle leva hennes liv för en vecka. Jag skulle aldrig kunna känna som hon inför hennes liv.

Kan inte låta bli att funderar över vad som gör att jag inte riktigt kan känna mig lika nöjd med det jag har. Varför känner jag inte samma stolthet över det jag har åstadkommit som hon gör?

Känns sorgligt att jag med mina förutsättningar har sämre förmåga att känna mig nöjd. Det sorgligaste av allt är att om några månader kommer jag inte få chansen till dessa härliga möten. Om några månader är detta ett avslutat kapitel i mitt liv. Jag måste bara finna ett annat sätt att kunna möta dessa spännande personerna med dessa underbara livsöden för jag vill inte ha mer sorg i mitt liv - det är ju dags att med öppen famn välkomna glädjens tidevarv.