En ny spännande vecka för mina fötter

En halv vecka har förflutit med mig som VD. Ingenting är annorlunda, allt känns precis som förut. Jag hade nog lite samma känsla som när man åker hem från BB. Man tror att hela världen ska ändra sig lite eftersom jag själv varit med om något stort, men fanfaren uteblev, de stående ovassionerna var som bortblåsta och allt och alla var precis som det varit de senaste 6 åren. Det är himla skönt. Jag hade varit rädd för att alla skulle behandla mig annorlunda, att de liksom skulle sky mig lite som pesten och att det alltid skulle tystna när jag kom in i ett rum. Att vara ägarens dotter har ju alltid inneburit att jag varit annorlunda bland kollegorna. Ingen har ju direkt pratat skit om chefen när jag varit med. Det är ju en oskriven regel bland alla att man inte pratar illa om någons släkting.

Det är dock väldigt mycket att ta tag i. Väldigt många frågor att sätta sig in i och ta ställning till hela tiden. Det är kul. Det är riktigt, riktigt kul och jag njuter faktiskt hela tiden. Jag har spenderat större delen av helgen på kontoret och det har varit så roligt. Jag får så mycket uträttat när jag sitter där själv, inga telefoner som stör, ingen kollega som skriker och skrattar högt i korridoren. Jag skriver långa långa listor på arbetsuppgifter och har betat av dem alla under helgen. Det är en fantastiskt underbar känsla att få stryka punkter från min lista. Samma känsla som när man svarar på en tentauppgift och känner att det här kan jag. När sista punkten strykes från listan, så uppstår samma känsla som när man slår in sista julklappen inför julafton. Tillfredsställelsen sprider sig genom hela kroppen och just då i den stunden känner jag mig himla nöjd med mig själv och mina prestationer. Det är en härlig känsla som jag försöker bevara och hålla kvar i sinnet länge.

För att inte jobba ihjäl mig försöker jag arbeta på detta vis. Göra listor på kvällarna och beta av dem under dagarna. Jag försöker att inte bygga på listorna under dagen utan istället påbörja nästa dags lista. På så vis finns varje dag en gräns när jag är klar. Då får jag vara ledig resten av kvällen och på så vis tror jag att jag kommer att kunna hålla balans. Jag har ju även barnen som håller mig på mattan. En 5-åring kan inte vänta med mat, toalettbesök eller uppmärksamhet i största allmänhet och det är ju bara bra.

Så nu har jag en ny spännande vecka framför mig med sju nya intressanta listor att skriva och utföra. Jag ser med glädje fram emot de nya utmaningarna med undantag för tisdagen när jag ska träffa facket.