Hur skiljer man en grodprins från en vanlig groda?

Måste erkänna att x-et skrämt mig så mycket mer än jag någonsin vågat erkänna tidigare. Jag är så rädd för att åter hamna i en sådan vidrig situation att jag hellre säger nej. Jag vågar inte äns pröva. Vågar inte släppa in någon inpå av rädsla att aldrig komma loss. Det är så paradoxalt. Jag vill verkligen finna min prins, han som får min värld att gunga och stjärnorna att lysa klarare, men är så rädd att åter finna en groda att jag inte äns vågar syna dem. Väljer närhet med det omöjliga för att inte behöva komma nära. För att alltid kunna försvara mig med att vi ändå inte har någon framtid. När det känns lite bra, så kommer misstankarna snabbt. Att ha blivit så grundlurad av den person som antas stå en allra närmast är svårt att komma över. Jag vill inte bli bitter. Jag vill inte sitta och gräva ner mig i funderingar om varför händer detta just mig. Däremot såååå rädd att hamna där igen. Hur ska jag kunna veta? Hur kan man skilja mellan de grodor som verkligen är prinsar och de grodor som bara försöker likna grodprinsar? Jag skyddar mig så starkt att jag inte tillåter mig själv att känna. Inte tillåter mig själv att bara åka med o njuta. Tänker alldeles för mycket, väger på guldvågen deras olika egenskaper, aldrig nöjd. Vill bara svepas med, vill bara finna den person jag kan lita på i alla väder. Han som svarar när jag ringer mitt i natten för att berätta något jag drömt. Han som torkar mina tårar när jag gråter. Han som skrattar tillsammans med mig. Han som låter mig somna i hans famn och vaknar lycklig över att det är just jag som ligger där. Han som är den som jag alltid vill vara med och dela allt med, men inte alltid behöver vara med för jag vet att vi ses senare, så snart det bara är möjligt. Han som vill sporta med mig, elda brasa med mig, åka skridskor, skidor, plocka svamp, dricka oss fulla på vin och fnissa hela natten, diskutera livets mening och världens framtid. Vakna med mig i gryningen och utan frukost ge sig ut på en promenad. Kunna sitta tyst med mig en hel kväll utan att det känns påfrestaden. Krypa upp i soffan med varsin god bok, ett gott rödvin och läsa hela kvällen. Vilja klä upp sig tillsammans m mig och gå på finkrogen. Åka till landet mitt i smällkalla hösten och bara vara en hel helg. Jag känner mig sprängfull av allt jag vill dela...... men måste dela med rätt person annars bättre att vänta.

Så alla ni kära riktiga grodprinsar ge er till känna, visa färg, så att jag vet bland vilka jag ska leta.