Vad är det för fel på mig?

Under ett halvår har jag verkligen dragits till 31 åringen. Har haft honom i alla mina dagdrömmar och fantasier. Han har fått stå symbol för alla kärleksballader som skvalat ur mina högtalare. Har varje gång vi skiljts längtat tills nästa gång vi får ses. Har bara velat vara med honom jämnt. SÅ klart helt medveten om att vi inte har någon framtid. Allt är bara här och nu. Njuta och njutas! Relationen blir starkare och starkare. Snart passerar vi nog punkten när vi inte längre är enskilda individer utan det kommer att finnas ett VI. Det är underbart och vi har det verkligen härligt tillsammans, MEN det är bara på stulen tid. Har så många begränsningar. Det är ju inte detta omöjliga jag söker.

Var är mannen som älskar mig innerligt? Han som verkligen bara vill vara med mig? Han som gillar mig precis som jag är och som jag kan få imponeras av, svepas med och bara njuta av tillvaron tillsammans med.

Felet måste vara att jag letar på fel ställe. Eller att jag letar över huvud taget.