Baravara - en bättre syn på livet

Efter 4 dagar i tystnad höll hela jag på att spricka av alla orden som ville ut. Kände mig som en ballong när sista andetaget före total explosion är på väg in i ballongen. Jag dock fylld av ord istället för luft. Har fått många av mina gamla ledsago ord befästade igen. Känns som jag dammat av en massa gamla böcker i bokhyllan och passat på att läsa godbitarna under själva damningen. Den bästa av dem alla "Jag kan inte påverka andra människor handlade utan bara påverka mina egna och det sätt som jag påverkas av andra människor". Jag kan bara ansvara för mina känslor, mina önskningar och mitt förhållningssätt De andra får ansvara för sig.

Kunde även ordenligt grunda idén om att ingen annan person kan göra mig lycklig, känna mig älskad eller lyfta mitt liv. Dessa uppgifter ligger helt på mina egna axlar. Bara jag som kan göra mig lycklig. Bara jag som kan älska mig över allt annat och måste även göra detta. Ingen kan sätta en annan person i första rummet. Jag måste lära mig att sluta köra över mig själv till förmån för andra. Det kommer antagligen kräva en massa övande, men jag har ju resten av livet på mig.

Försöker verkligen känna efter vad jag vill, men det är svårt. Emellanåt känner jag mig bara tom. Inser dock att trycket som ibland uppstår kring halsen är ett tecken på att jag gör något mot min innersta känsla. Så när trycket uppstår tvingar jag mig själv att stanna upp, andas djupt och verkligen känna efter från hjärtat. Vad vill jag i denna situation?

Mitt mål med vistelsen var att försöka finna ytterligare några av de saknade glasbitarna och jag fann flera stycken. Det viktigaste av allt - hela livet är en enda lång utveckling av mig - mitt glas kommer aldrig bli totalt helt. För varje bit som limmas fast kommer jag dock må mer och mer bra.

Nu en viktig uppgift att lära sig att resan är målet - övar varje dag. Det är inte lätt, men skam den som ger sig.