Ödet hånler mot mig

Då trodde jag äntligen att jag träffat han som skulle kunna bli min prins. Mellan hans emellanåt märkliga beteende glimtade en fantastisk man fram. Fick uppfattningen att han hade alla de kvalitéer jag efterfrågar och hans ganska svala intresse fick mitt hjärta att slå än snabbare. Tilldelade honom alla egenskaper jag önskade att han skulle ha och bilden av honom skimrade allt mer i rosenrött. Alla dubbla budskap tolkade jag efter önskemål. Alla positiva budskap förstorades till skyskrapestorlek och de negativa krymptes till myrornas värld. Vad jag lurade mig själv. Så kom beskedet: "Jag har gått tillbaka till min fru. Har nog älskat henne hela tiden." Mina dubbla känslor av att ena sekunden känna mig sorgsen för en förlorad dröm för att strax därefter vara övertygad om att han förlorar sin livs chans till att få vara med mig. Det är så märkligt, men jag tror fortfarande att jag är tjejen i hans drömmar. Tror att jag är precis en sådan typ han egentligen skulle må så fantastiskt bra av att ha i sin närhet. Nu får han aldrig chansen att pröva, aldrig möjligheten att göra sig själv riktigt lycklig. Och jag....jag får börja om från ruta ett. Återigen åka ner i den mörka dalen där bara de allra tråkigaste tankarna bor. Men som så många gånger förr kommer jag att resa mig och även om det just nu känns som ödet hånler mot mig, så är jag övertygad om att det är mening med allt. Det kommer en ny chans, en bättre och en som passar precis för en sådan som mig.

Så slicka min sår, res mig på nytt och möt världen lite mer starkare. För det är ju allmänt känt att "Det som inte dödar en det stärker en"