Thailändsk massage i Stockholm

Kan inte låta bli att uppröras av inslaget i Kalla Fakta. Under 8 av 10 massagebesök erbjöds sexulla tjänster. Det är inte brottsligt att utföra eller erbjuda sexuella tjänster i Sverige, men att köpa dem är olagligt. Inslaget hade dock en lite märklig vinkling. Massöserna hängdes ut som om de var avskum. Frågan är väl varför och vilka är de som köper tjänsterna. Utbudet skulle aldrig finnas om det inte fanns en stor mängd män som var villiga att betala för sex. Utbudet skulle aldrig finnas om dessa tjejer kunde tjäna lika mycket pengar på att bara massera.

Det sägs att fnask är världens äldsta yrke. Att det förr i världen när kyskheten värderades mycket högt fanns en stor efterfrågan är kanske inte så svår att förstå. Jag tror att mäns önskan att sprida sin säd finns i deras reptilhjärnor. Den driften är antagligen så mycket starkare än vad samhället tillåter. Det uppstår en obalans större drift en möjligheter att få sex utan att betala. Men idag när män och kvinnor anses lika frigjorda när kyskheten inte längre styr våra liv hur kan det fortfarande existera? Varför får våra män så mycket mindre sex än de behöver? För än så länge är det väl mycket få kvinnor som köper sex?!

Jag önskar att jag hade ett svar, men har bara vaga tankar kring orsaken. Kan ju bara utgå från mig själv och även om jag är en vanlig tjej så kan jag ju knappast representera hela kvinnligheten. Jag har flera förhållanden bakom mig där kärleken dött och då har jag inte kunnat ha sex. När jag inte känt att min man verkligen älskade mig precis som jag var, respekterade mig som person och dessutom åtrådde mig, så gick det inte att ha sex längre. Att ha korta sexuella kontakter följs av samma kännsla som för mycket vin. Otroligt dålig smak i hela kroppen dagen efter.

Kan inte låta bli att hylla Eric Amarillo, han har ändå förstått att det är betydligt bättre att försöka få kvinnorna att må bra för at få ha sex med dem hellre än att betala dem. Kan tycka att debatten istället skulle handla om hur vi tillsammans kan mötas. Vilken mans och kvinnobild ska vi fostra våra barn med så att vi kan finna en nivå där alla är tillfredsställda. För är inte vår gemensamma dröm att männen inte ska behöva våldta eller köpa sex. Då skulle ju marknaden för happy ending försvinna. Om debatten istället handlade om hur vi ska få våra förhållanden att hålla och kärleken spira då skulle vi antagligen få en bättre grogrund för ett lyckligare folk, tryggare uppväxt för våra barn och färre män som behöver köpa sex av stackars fattiga thailändska kvinnor.

Jag vill inte vara rädd

Nu är jag så där himla rädd igen. Rädd för allt egentligen. Rädd för att han skall bli för intresserad så att jag inte blir av med honom, rädd för att jag skall trilla dit och han inte skall vilja ha mig. Nästan så jag inte orkar vara med. Nästan så att jag tackar nej på en gång för att slippa att må dåligt.

Reptil hjärnan säger fly, håll dig bara borta, så kan inget ont hända. Klokhjärnan säger - herre gud hur farligt kan det vara - om du inte prövar hur ska du då någonsin kunna veta. Kan dock inte känna den där totala glädjen. Känns bara besvärande.

Känns som livet håller på rämna. Ingenting fungerar riktigt bra. Får liksom inte ihop livet just nu. Har en sådan där stressad känsla som känns som världen är en båt och gungar fram och åter. Fanken..... får inte ihop mina tankar och kan inte äns planera min tid.

Imorgon en annan dag, kanske en lite bättre.

Övar på pokerface

Hämtar en alldeles smutsig 7-åring från skolan. Min älskade sötnos luktar inte gott. Tårarna trycker på bakom ögonlocken, hjärtat dunkar hårt, melankoliken sköljer över mig. Hur kan man låta bli att låta sitt barn duscha på en hel vecka? Förstår man inte att de icke familjetillhörande personer som finns i hans närhet inte lika enkelt tar upp honom i famnen om han inte luktar gott. Det gör mig så ont.

Öppnar skolväskan när vi kommer hem.....ingen av läxorna är äns påbörjade. Min lilla ambitiösa sjuåring måste nu göra två veckor läxor på en vecka. Tack o lov att han har så lätt för sig. Tack o lov för att han ser skolarbetet som något kul, nästan som ett spel eller en lek.

I mig tänds tigrinnans alla krafter och jag vill bara skydda den lilla från allt ont. Vet att jag inte på något vis får visa min negativa inställning till hans pappa. Det skulle kunna skada deras relation och en liten pojke behöver sin pappa.

Mamma sa alltid att jag kunde läsas som en öppen bok. Att alla mina känslor direkt visades i mitt minspel. Så jag ser denna period som ett träningsläger i pokerfacets bemästrande. Jag vinner en ny karriärväg om min nuvarande skulle visa sig ogynnsam i finanskrisens spår. Det går alltid att finna ljus även i de allra mörkaste stunder.

Ta med både hjärtat och hjärnan på tåget

Är ju en person som är ganska mycket uppe i huvudet och har svårare att lyssna på hjärtat. Kan enkelt finna kloka argument både för och emot. Har däremot mycket svårt att känna pirr i magen och varmblossande kinder. Blir alldeles förvånad när jag plötsligt känner en massa saker som jag inte är van vid. Tror då att det måste vara på riktigt och mycket viktigt. Det jag glömmer bort är ju att det även måste fungera.... på riktigt, i längden och praktiskt.

Så om jag känner pirr i magen, rödblossiga kinder och dessutom kan försvara honom med klokheten.... då är han min prins.

Så nästa gång, ska jag se till att både hjärtat och hjärnan är med på tåget.

Det var ju inte så här det skulle bli

Hade i min fantasi målat upp det oplanerade mötet där jag kunde få segla förbi som mitt allra vackraste jag. Ville att han skulle få ångra att han sumpade chansen - jag vet så naivt.

Verkligheten betydligt mindre glamorös. Lämnade tonåringen sovandes på soffan, 7 åringen lekandes med lego och ett stort hål i magen av dåligt samvete över att jag åkte iväg. Slängde mig i ridkläderna och hann knappt borsta tänderna. Påsarna under ögonen hängde ner till knäna till följd av sena jobbnätter, likblek och totalt avsaknad av make up. Såg ut som något som katten släpat in. Stressad som få eftersom jag som vanligt var sen, så insladdandes på parkeringen, springandes in i ridhuset och då i denna stund när jag inte ville träffa någon levandes själ mer än hästen står han där i stallet. Lika äckligt snygg som alltid och jag får total hjärnsläpp.

Hade ingen aning om att han fortfarande skulle kunna påverka mig så här mycket. Kände mig alldeles generad och ville bara att han skulle försvinna samtidigt som jag bara önskade att han skulle ta i mig. En sådan märklig situation.

Kanske är det pga denna typ av situationer som en del tjejer tom är superfixade när de går till ICA på morgonen för att handla frukost. Jag tror dock hellre att jag fortsätter springa ner på ICA i pyjamas under rocken för att handla frukostmjölk och då får jag helt enkelt ta att jag emellanåt hamnar i dessa mindre bekväma situationer. Men fanken inte denna gång.... jag skulle ju vara så där oemotståndligt vacker. Det var ju inte så här det skulle bli.