Hämtar en alldeles smutsig 7-åring från skolan. Min älskade sötnos luktar inte gott. Tårarna trycker på bakom ögonlocken, hjärtat dunkar hårt, melankoliken sköljer över mig. Hur kan man låta bli att låta sitt barn duscha på en hel vecka? Förstår man inte att de icke familjetillhörande personer som finns i hans närhet inte lika enkelt tar upp honom i famnen om han inte luktar gott. Det gör mig så ont.
Öppnar skolväskan när vi kommer hem.....ingen av läxorna är äns påbörjade. Min lilla ambitiösa sjuåring måste nu göra två veckor läxor på en vecka. Tack o lov att han har så lätt för sig. Tack o lov för att han ser skolarbetet som något kul, nästan som ett spel eller en lek.
I mig tänds tigrinnans alla krafter och jag vill bara skydda den lilla från allt ont. Vet att jag inte på något vis får visa min negativa inställning till hans pappa. Det skulle kunna skada deras relation och en liten pojke behöver sin pappa.
Mamma sa alltid att jag kunde läsas som en öppen bok. Att alla mina känslor direkt visades i mitt minspel. Så jag ser denna period som ett träningsläger i pokerfacets bemästrande. Jag vinner en ny karriärväg om min nuvarande skulle visa sig ogynnsam i finanskrisens spår. Det går alltid att finna ljus även i de allra mörkaste stunder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar