Jag skäms!

Vaknar helt slut efter examensfesten för nybakade Dr lillasyster. Bilen kvar vid festen, sonen full av energi och jag alldeles slut. Slänger oss i en taxi för att på vägen hinna med ett löppass på SATS. Möts av en pigg och trevlig chaufför som glatt önskar oss god morgon. Jag i mina egna tankar och låter nog allt annat än trevlig. Chauffören väljer den mest märkliga väg och kör sightseeing med oss genom staden. Jag surnar till och sitter i baksätet och muttrar otrevligt. Pratar med sonen och svarar surt att vi tar en titt på hela staden utmed vägen när han frågar vart vi ska. Hela jag agerar så osympatiskt. Under färden känns det som jag har rätt att agera surt och otrevligt till följd av det otroligt korkade vägvalet. Har man någonsin rätt att agera otrevligt? Tror inte det egentligen!

När vi kommer fram vägrar chauffören att ta betalt för resan. Han säger glatt och trevligt att jag är dagens första kund och att han vill att alla hans kunder skall vara nöjda. Vad jag skämdes! Jag kände mig som den mest arroganta, äckligt fisförnäma östermalmsbrutta.... något jag egentligen inte alls är. Där satt han stolt över sitt yrke med sitt trevliga humör ville han sprida glädje i mitt liv. Jag tackade honom genom att vara en riktig skitstövel. FY SKÄMS PÅ MIG!

Ännu en gång påmindes jag om att det är viktigt att behandla andra som du vill bli behandlad själv. Jag mår mycket bättre om jag behandlar mina medmänniskor väl oavsett hur jag mår. Så fram med stora charmen nästa gång jag åker taxi skall jag vara solskenet självt.