Vad är egentligen viktigt i livet?

Jag får en känsla av att jag sitter mitt i en storm. Allt virvlar omkring mig och hela korthuset kollapsar snart helt och hållet. Mitt jobb och min sedan många år tillbaka uppbyggda karriär demoleras sakta bit för bit mitt framför mina ögon. Jag kan inte göra någonting för att förhindra det som sker. Måste bara rädda det som räddas kan. Jag försöker rädda mig från kollaps. Kämpar med näbbar och klor för att undvika att köra rakt in i den berömda väggen. Vill INTE och tänker INTE hamna där. Tror att det viktigaste är att hålla kvar mig själv i verkligheten. Fortsätta att njuta av livet så mycket det bara går.

Har haft en helt underbar kväll med världens bästa 8-åring. Vi har tillsammans lagat middag under hans ledning. Han var ansvarig för receptläsning och hackade alla grönsakerna helt själv. Vet inte hur många gånger han sa "Mamma det var första gången jag skar grönsakerna med den där riktigt vassa kniven. Jag klarar det så bra för jag är ju 8 år nu!" Glädjen och stoltheten i hans ögon när middagen serverades - det ger mig sockerdricka i hela magen. Läxorna gjordes i ett nafs, uno-partiet spelades med glädje och samtalsämnena ville aldrig sina.

Jo vist min ekonomi kanske aldrig mer når samma nivå, min karriär kommer kanske aldrig tillbaka på samma nivå, de stora affärerna kanske aldrig mer kommer att finnas i mitt liv, men vad spelar det för roll? Mina älskade barn kommer alltid att finnas där. De ljuvliga samtalen med dem kommer alltid finnas även om samtalsämnena kommer att mogna med åren. Det finns inga affärer, ingen karriär eller arbete som glädjemässigt äns kan komma i närheten av en middag med min 8-åring.