Semester

Det lönar sig inte att stupa i säng alldeles för tidigt. Nu sitter jag här kl 6 på morgonen, pigg som attan och kan bara inte somna om. Min kropp kan inte sova hur många timmar som helst. Ser hur konturerna av berget sakta växer fram då solen sakta sakta börjar titta fram. Det är så underbart vackert här. Vi har det helt underbart. Tyvärr finns en stor mängd smolk i bägaren eftersom jobbavtalet inte är på plats. Intalar mig själv att detta endast görs mot mig för att jävlas. Det finns en person som är så djupt sårad över att jag inte vill ha honom att han måste hämnas på det vis han kan. Det är så oerhört sorgligt. Försöker med all kraft jag har att hålla det ifrån mig. Kämpar varje sekund för att kunna njuta av denna resa tillsammans med W. Han är ju inte orsak till det som hänt och måste kunna få ha en bra stund med en glad mamma.

Han har redan träffat två kompisar. De har så kul tillsammans när de åker skidor, spelar spel, springer runt och bara har kul. Glädjen i Ws ögon när han står högst upp i pisten den är juvlig.

Nu tänker jag verkligen fokusera på att allt kommer att bli bra, att allt kommer att lösa sig till slut. För hur som helst kan de aldrig ta min förmåga, min kunskap eller min erfarenhet ifrån mig.