Gillar inte komplicerat

Jag gillar inte komplicerat öppnar jag vår konversation och han håller verkligen med mig. Under flera månader klarade vi av att hålla allt okomplicerat, enkelt och härligt. Vad hände sen? Jag lyckades bli så där osäker som bara gör mig svag. Kunde inte riktigt läsa honom. Han pokerface gjorde mig svag för jag visste aldrig vad han tyckte. Kunde inte tyda om han gillade situationen eller om han bara hängde med.

Jag fixade och trixade. Lagade mat, köpte hem vin, dukade fint, fixade picknick, bokade bord, tog fram förslag på aktiviteter ....... Jag gjorde vad jag kunde för att allt skulle bli trevligt och det var det. Så in i vassen trevligt. Under en hel vecka träffades vi varje kväll, goda middagar, backgammon, vin i mängder på balkongen och altanen, sex - härligt sex...... Så skiljs vi åt och allt blir tomt. I min värld hade vi tagit ett steg närmare varandra och mina förväntningar på söta SMS ökade lavinartat. De uteblev och osäkerheten ökade allt mer...... Vad hände?????

Nu sitter jag här med en miljon funderingar och jag vet att ingen av dem kan vara rätt. Har en larvig dröm om att han på Richard Gere maner skall komma med röda rosor och sjunga under min balkong. Vist är jag så larvig, men min romantiska ådra vill liksom inte försvinna. Drömmer ju så vackert om att han bara ska komma hit och säga att han saknar mig och oss. För jag saknar honom faktiskt massor. Hans armar om min kropp, hans heta kyssar, backgammonspel hela natten, vindrickandet på balkongen, men mest av allt saknar jag att sova tillsammans.

Undviker komplicerat, men om det är hans komplicerade värld så kan jag tänka mig att ta den.