Should I stay or should I go

När är gränsen nådd?

Drömmer fortfarande om det där härligt omtänksamma. Relationen som bygger på brysigomvarandramestihelavärlden. Men det verkar svårt för mig att nå dit. Jag bryr mig så in i vassen. Fixar, trixar, lagar mat, åker till IKEA, rensar städar, handlar god mat, köper vin, tänder ljus, bokar bord, lånar båt - helt enkelt bara försöker få tillvaron trivsam för han som just nu delar vissa delar av mitt liv. Ber om hans sällskap en söndagsnatt - känner mig lite ensam och pressad inför en jobbig vecka. "Det är så jobbigt att parkera inne i stan när det regnar". Hmmmmm - nej så klart det är inget jobbigt att snurra runt på IKEAs parkering i 20 min en lördag för att sedan få ställa bilen utan p-plats och tvingas köa för att komma in eftersom det är så många andra som måste handla på IKEA en lördag. Det är heller inge jobbigt att rensa någon annans garderob, rensa ogräs i någon annans trädgård, planera någon annans fest..... eller är det bara så att jag är så otroligt bra på att visa hänsyn att det inte syns på mig att jag helt enkelt tycker att det är astrist?

Till detta skall läggas ett smått galet X som är det mest egoistiska som går i ett par skor, ett ganska trist sexliv och dåliga vanor både gällande kost o motion. Så helt klart är gränsen nära när jag ser det ur detta perspektivet, men så kan ju vända på allt.

Vi har så trevligt när vi åker båt ihop. Det är galet mysigt att åka skidor tillsammans. Att bara sitta hemma en kväll, äta god mat, spela spel och mysa är riktigt trevligt. Barnen funkar hyfsat bra tillsammans o han gillar min familj. I alla fall delar av den.

Det blir smärtsamt tydligt vad som väger tyngst när orden kommer ner på pränt. Orden bländar mig från den vita skärmen och jag förstår vad jag måste göra. Jag måste bryta upp. Jag måste börja om - för detta är inte en helt frisk relation. Den svarta vågskålen slår i backen och den glada röda fylld med kärlek är så lätt att den flyger upp med vågskålsarmen pekande rätt upp mot skyn.

Faan, faan, faaaaaaan - jag vill inte börja om. Jag orkar inte leta på nytt. Jag vill ju bara att detta skall fungera. Men som alltid - det går inte att be om att få bli älskad. Det går inte att prata sig fram till en lösning av denna karaktär - för det handlar helt enkelt om att vi är olika. Vi ser olika på hur en relation skall vara. Vi ser olika på hur man skall behandla varandra och jag - jag drar det korta strået.

Så då va det väl dax igen....ta fram de gamla dammiga hurtiga orden - ensam är stark, bra kvinna reder sig själv, upp i sadeln eller min favorit - efter regn kommer alltid solsken.