Stora sonen kommer förbi hemmet. Han kommer sent. Han vill ha mat mitt i natten. Jag lagar så gärna mat bara jag får en timme tillsammans med honom vid middagsbordet. Samtalsämnena hoppar mellan gamla minnen, reseanekdoter och stora frågor som vad som är viktigt i livet. Jag fylls av en stor värme i hela kroppen. Att bara få hänga med honom någon timme trots att timmen är sen gör mig så lycklig.
Kärleken till mina söner är större än allt annat. Att få möjligheten att vara en del om än så liten i deras liv är ovärderligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar