En underbar film....

Har precis sett en underbar film som handlade om en ung kvinna som tappat närminnet. Hon tror att alla dagar är samma dag. Det fantastiska är mannen som försälskar sig i henne och vägrar ge upp. Trots att hon inte kommer ihåg honom nästa dag, så kämpar han för hennes kärlek. Och så som alla romantiska filmer slutar den så klart med " att så levde lyckliga i alla sina dagar". Det är så underbart med lycka på film. Det inger hopp. Hopp om att lyckan gömmer sig bakom nästa krök. Snart kommer han som är beredd att kämpa sig trött för min kärlek. LÄnge har jag nu sagt att han kommer att trilla i huvudet på mig från bar himmel vilken dag som helst.

Nu är det över ett år sedan mannen slängde ut mig. Det är över ett år sedan mamma dog. Jag börjar mer och mer förlika mig med tanken att hon inte bara är på en långresa. Jag omnämner mig själv alltmer sällan som en del av ett par. Det börjar bli min vardag. Det börjar bli mer sant även i djupet av mitt hjärta. Sakta sakta finner jag små korn av lyckoämnen. En cykeltur med 5-åringen runt Djurgården. En härlig dag i pisten bredvid sonen som sjunger Jingel Bells för full hals när han plogar sig ner. Många glas vin i trevligt sällskap trots att de andra är par och jag singelmamman. Familjemiddag med alla barnen och barnens stora ögon när påskäggen tas fram. Det finns glädjeämnen, SKÖNT!

I morgon första dagen av resten av mitt liv. Det där nya livet, jag lovar mig själv för 1 000 gången, med sund mat, motion varje dag, en liten stund helt för mig själv utan jobb alla dagar och minst en rolig aktivitet per vecka. Nu attans skall jag lyckas.

Så en en gång säger jag mig själv "Jag är min egen lyckas smed". Det är bara jag som avgör hur jag mår. Det är inte hur man har det utan hur man tar det, sa alltid mamma. Gör det bästa av varje situation, så kan jag ju inte göra mer.