Våra scheman är helt osynkroniserade. När jag ligger hemma i soffan och samlar kraft rumlar han runt på krogen. När jag går ut är han hemma. Nu in i en barnvecka, så minst en vecka kvar tills det överhuvudtaget är möjligt att ses. SMS:a-kärlek är tydligen vår framtida melodi. Jag som fullkomligen hatar att vänta, otåligheten personligfierad ....jag ja just jag sitter snällt och väntar trots myrkryp i hela kroppen. Hör mammas ord....."Ta det lugnt och hasta inte iväg. Försök att tänka efter, så att det inte blir sådär tokigt igen."
Hon var så klok min mor och kände mig så väl. Så kanske har hon ett finger med i spelet och låter detta ta all tid i världen. En evighet så att jag kommer att hinna känna efter om det verkligen är bra. Bara jag inte hinner tröttna på vägen. Men men ....om jag tröttnar är det ju ändå inte rätt.
Så nu övar jag. Övar på att vara tålmodig. Övar på att vänta. Övar på att tänka att ödet vill mig väl och att allt kommer att lösas på bästa vis. Övar på att låta varje dag bli så bra som den bara kan. Leva här och nu och låta väntan bli en positiv känsla. Vem fanken som nu kan tycka det. INTE JAG!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar