SMS räcker inte

Vist är det mysigt med gulliga SMS När det plingar till i telefonen kastar jag mig över den och hoppas på något nytt spännande att bli glad över. SMS:en håller dock en relativt neutral ton om vardagsbestyr och annat icke känslomässiga små ting. Jag vill ju fortfarande bara svepas iväg. Längtar ju fortfarande efter att bli tagen med storm. Svårt att storma varannan vecka. Svårt att få kinderna att blossa och hjärtat att dunka hårt på avstånd och med allt inbyggt avvaktande. Känslorna åker berg o dalbana igen. Idag en tung dag..... mycket tvivel både mig själv och på var han står. Avvaktar han mig för att han rädd för att bli sårad eller duger jag inte. Avvaktar jag för att jag inte vet vad jag vill eller för att jag är rädd för att såras.

Bara tiden kan avgöra. Bara fler möten IRL kan avgöra om han är min prins och jag hans prinsessa. Några SMS per dag kan inte avgöra.

OK - det är ju detta jag letat efter. Någon som lever precis som jag. Att kunna träffas när tid och lust finns. Nu är jag där och är inte nöjd i alla fall. Vill ha mer! Vill framför allt ha mer tid att lära känna. Mer tid att upptäcka. Mer tid att njuta av varandra. Jag vill ju bara lära känna honom. Kunna syna om vi är som gjorda för varandra.

Man kan inte lära känna varandra genom SMS, det går bara inte. Å andra sidan vad har jag för val? Kan bara låta tiden visa vägen och så länge får jag nöja mig med dessa SMS