Är det mamma som gråter?

Pappas nya kärlek har anlänt idag och regnet bara öser ner. Jag kan inte låta bli att slås av tanken att det är mamma som sitter på sitt moln och gråter. Gråter över att hon inte kan dela detta paradis med oss. Gråter över att pappa nu kommer att edla sitt liv med en annan kvinna. Samtidigt vet jag att hon vill oss väl. Hon vill att vi ska ha det bra och kunna njuta av livet. Hon känner pappa så väl och vet att han ahr ett så stort ömhetsbehov. Nu när hon inte finns vid hans sida måste hon vilja att någon annan kan ge honom den ömhet och närhet han så väl behöver.

Kan ändå inte låta bli att känna att det går för fort. För snabbt tar han in en ny kvinna i våra liv. För detta ngäller inte bara honom. Mina barn får en ny vuxen att relatera till och jag tillsammasn med mina syskon får en ny kvinna vid vår älskade fars sida. Det är svårt och med mycket dubbla kännslor som vi bjuder in henne i vår krets. Vi vill ju all att pappa ska vara så lycklig som han bara kan, men vi vill samtidigt att mammas minne inte för det allra minsta ska suddas ut. Jag vill ju att min mamma ska vara pappas livs kärlek. Min underbara, vackra, roliga, charmerande, kunniga mamma ska för alltid vara den bästa för pappa.

Mina tankar går till mina barn. Hur kan det ha känts för dem då jag lämande deras fäder? Hur kändes det för 16-åringen när han pappa byttes ut mot en annan man? Hade hans amma funderingar då för 10 år sedan som jag har idag? Kände han att han bedrog sin far när han knöt an till min nya man. Jag tror att barns förhållningssätt är enklare. De tänker inte lika brett som vi vuxna. De komplicerar inte verkligeheten på samma sätt som jag gör. 5-ångens samtal med den nya kvinnan är väl ett bevis på detta. Han frågar henen på vilket rum hon ska bo och när hon svara 445 säger han: "Men det går inte för där bor min morfar" Hon svarar att det inte finns några andra lediga rum så de måste sova skavfötters. Han nöjer sig och saken är slutdiskuterad och sonen var nöjd. Jag som bor vägg i vägg med dem känner mig dock inte riktigt lika nöjd. Det känns konstigt att det bor en annan kvinna i min pappas säng. Det finns en okänd person som gör anspråk på min far. MÄRKLIGT!

De grå molnen på himlen lättar utanför mitt förnster. Tror att mamma ser att hon, den nya, är snäll och trevlig mot oss alla. De gör henneantagligen lugng och kanske känner hon lycka för oss. Hon har aldrig varit långsint, så nu ger hon nog oss snart sol igen för att vi ska kunna njuta tillsammans och släppa in denna nya kvinna i våra liv. Mamma ger oss nog sin välsignelse och det känns bra. Hon vet att vi skulle kunna ha gjort allt för att det var hon som var här med oss, men inte ens vi med vår starka vilja kan trotsa döden. Så mamma du vet att det är dig vi älskar, vi hedrar ditt minne geno att vara så lyckliga vi bara kan. Torka dina tårar och vila lugnt i att du alltid kommer att vara älskad och saknad av oss alla. Inte minst av pappa. För honom finns ingen som någonsin kan ersätta dig.