Det ser så mysigt ut

Det ser så himla mysigt ut när hela familjer ligger på stranden. Mammor och pappor ser så kära ut och tittar så stolt på sina barn som leker i strandkanten. Känner ett sting av avund i hjärtat. Känns så trist att jag inte klarat av det. Tittar sen på mina fina pojkar och känner en stor värme i bröstet. De är så fina mina killar och de gör mig så stolt. När de leker tillsammans i poolen trots deras stora åldersskillnad blir även jag stolt. Stolt över att de trots sin skilda föräldrar är så bra killar.

Jag, ja jag, kan vara min egen lyckas smed och njuta på mitt sätt. Jag kan titta ut över det turkosblåa vattnet, den kritvita sanden, båtarna som guppar mjukt i den milda brisen och njuta av allt det vackra. Jag behöver faktiskt inte göra det genom någon annans ögon. Jag kan njuta alldeles själv. Vist är det underbart att dela sådana här tillfällen med någon man håller kär. Vist kan delad glädje vara dubbel glädje, men bara tanken på att exet skulle ha varit med här får det att knyta sig i magen. Bara tanken på att dras med alla kraven och allt gnäll får mig att känna att ensam är minst lika bra. Faktiskt mycket bättre att vara själv än att vara tvungen att dela med någon man inte trivs med.

Lovar mig själv att komma tillbaka till detta paradis. Komma tillbaka tillsammans med med blivande prins. Då känns allt lite lättare. Jag vet att han finns. Någonstans där ute kanske han letar efter mig just nu. Någonstans irrar han runt och önskar precis som jag att vi redan hade möts.

Vist ser det mysigt ut med de badande familjerna, men min tid kommer. Min prins finns där ute kanske pulsar han just nu runt i snön och undrar var han prinsessa finns. Våra vägar kommer att mötas när tiden är inne. Fram till dess skall jag njuta av mina fina killar och mig själv. Jag kan, jag vill och jag törs vara lycklig precis som det är just nu.