Av någon konstig anledning var jag nervös inför kvällen. Den där konstiga känslan av att inte duga pockade hela eftermiddagen på min uppmärksamhet. Försökte snällt, men bestämt förpassa den till en mindre central plats i medvetandet och istället ersätta den med: " Jag är den jag är och mycket bra för mig" Funkade så där bra, så var nästan skakig när jag anlände till Lydmar. Pling i väskan och meddelande om förseningen inkom. Jag sjönk ner i den vita sköna skinnfåtöljen och tog ett glas rosé...för att lugna skakningarna. Det fungerade! Så klev han in och magen drog ihop sig samtidigt som hjärtat slog lite snabbare. Han har precis det utseende jag gillar. Manlig, välklädd, brunögd och ett veckert leende.
Figaros Bröllop - en enkelt lättsmält föreställning. Rosa skumpa i pausen och en lugn promenad hemåt. Pricken över i:t ett glas vitt på Diplomat. Så härliga samtal. Jag får hela tiden en känsla av att jag mött min tvillingsjäl. Så mycket som stämmer, så många erfarenheter vi delar....
Kanske kanske kanske har jag funnit min prins. Kanske kanske kanske har han funnit sin prinsessa. Nu jobbar jag på att ta det lugnt, ett litet mysteg i taget, för att kunna njuta varje skiftning, men även undvika katastrofer.
Så många gånger har jag sagt mig själv att han finns där ute någon stans och nu .........Tänker jag låta mig själv våga pröva. För friskt vågat hälften vunnet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar