Jag blir så rädd

Jaha, då har jag äntligen träffat han som är precis lika gammal som jag. Han kör båt, åker skidor, har barn, tränar, bor inom tull, är snygg - faktiskt skit snygg, dricker vin, gillar skärgården, han är så mysig att vara tillsammans med att jag aldrig vill att våra möten ska ta slut. Det känns så himla läskigt. Allt stämmer så bra att jag får känslan av att det inte är på riktigt. Kan inte låta bli att slås av tanken att det är ett skämt. Vågar inte släppa på mina känslor, vågar inte lita på att han verkligen finns där, vågar inte nära tanken av att han vill ha mig.......

Hade lunch träff med en ny tjejkompis som har samma erfarenheter av livet som jag. Vi kunde krasst konstatera att vi i våra tidigare liv varit så dåliga på att välja män, men att det kunde bara bli bättre framöver. Rörande överens om att vi framöver skulle ta det lite lugnare och tänks igenom våra val väl. Det jag är allra mest rädd för är att hamna i situationen när jag bestämmer mig för att det är rätt och han kommer till annan slutsats.

Jag måste våga för att vinna, så nu slänger jag mig ut för stupet och hoppas att skärmen bär. Finns det en så finns det flera, så oavsett om detta är min prins eller ej, så har han gett mig hopp om framtiden