Känns lite sorgligt

Är precis hemkommen från kontraktskrivning och känner lyckobubblor i hela magen. Det är så spännande att träffa nya människor med helt andra livsöden och erfarenheter. Det här paret verkade så lyckliga. Blickarna dem emellan var fyllda med kärlek, omtanke och beundran. Hon från ett annat land med inställningen att man kan åstadkomma allt i Sverige bara man tar för sig. Stoltheten över det hon hade åstadkommit fann inga gränser. Hon hade flera arbeten, gjorde karriär och hennes löneutveckling var god. Hon kunde varje månad skicka hem pengar till sina föräldrar vilket gjorde henne ännu mer stolt. Hon hade så mycket som jag kan känna att många svenskar saknar. Kämparglöd, omtanke om sina nära och kära, önskan om att göra rätt för sig, önskan om att kunna hjälpa sina äldre släktingar. Hon hade även förmågan att verkligen njuta av det hon hade.

Med mitt arbete får jag verkligen chansen att träffa alla dessa människor som har helt andra öden än jag själv. Med min naturliga nyfikenhet får jag dem att berätta en massa spännande saker om deras liv. Det berikar mitt liv. Det är som att läsa en hel bok. Alla dessa berättelser ligger med i min erfarenhetsbank och för varje ny berättelse blir även mitt liv lite bättre. Dels skapas lyckan av deras förtroende, det är en ynnest att få ta del av en annan människas livsberättelse, men även min chans att se mitt eget liv med deras ögon. Brukar på vägen hem leka med tanken att jag skulle leva hennes liv för en vecka. Jag skulle aldrig kunna känna som hon inför hennes liv.

Kan inte låta bli att funderar över vad som gör att jag inte riktigt kan känna mig lika nöjd med det jag har. Varför känner jag inte samma stolthet över det jag har åstadkommit som hon gör?

Känns sorgligt att jag med mina förutsättningar har sämre förmåga att känna mig nöjd. Det sorgligaste av allt är att om några månader kommer jag inte få chansen till dessa härliga möten. Om några månader är detta ett avslutat kapitel i mitt liv. Jag måste bara finna ett annat sätt att kunna möta dessa spännande personerna med dessa underbara livsöden för jag vill inte ha mer sorg i mitt liv - det är ju dags att med öppen famn välkomna glädjens tidevarv.

Moment 22

Jag har ju inställningen att gränsen för om du har en kärleksrelation eller ej passeras i ögonblicket då du första gången har sex tillsammans. Det gör att jag håller emot. Jag släpper inte in någon mellan mina lakan om jag inte är ganska övertygad om att det är på allvar och på riktigt. Problemet är att relationsstarten är som en säljstart..... om man tappar momentum ebbar snart alla energi och lust ut. En kompis har en teori att om man inte har sex vid tredje dejten så kan man aldrig bli mer än vänner. Det skulle kunna förklara varför mina dejter från match har slutat med att jag fått en herrans massa killkompisar.  

Så om jag skulle ändra strategi och släppa till så vet jag ju att jag skulle känna mig billig och obekväm. Om jag fortsätter att hålla dem på avstånd får jag fortsätta att bygga upp killkompisförrådet. Det är ju inte så illa. Jag har en massa personer att göra roliga saker med. Åker inlines, rullskidor, löprundan.......

Så om jag har sex på tredje dejten känner jag mig så billig vilket leder till att relationen ebbar ut. Om jag däremot håller emot då förvandlas dejten till en kompis och då blir det definitivt inget sex. Så tillbaka till samma gamla svar...... En snygg DILDO!

It takes two for a tango

Han ger mig alla signaler som visar att han vill och jag blir tveksam. Så klart att jag blir tveksam - han är ju snäll. Han har nästan alla rätt och är så trivsam att vara i närheten av, men räcker det? Får jag vara så egoistisk att jag prövar fast jag nog innerst är ganska övertygad om att denna mannen inte är han som jag ska dela resten av mitt liv med. När han dessutom ställer frågan redan nu och jag känner mig smått irriterad av den, så är det väl klart att jag inte är tillräckligt intresserad. SKIIIIT! Det är ju just en sådan där kille jag behöver. En snäll, omtänksam och hjälpsam, men det räcker inte för mig. Vad är det för fel på mig som söker mig till det omöjliga?
Så denna dans kommer antagligen hamna i otakt. Är det värt det?

Den dans jag vill dansa kommer aldrig igång. Musiken sätts inte äns på och jag sitter och trycker utmed gymnastiksalens vägg med handväskan hårt tryckt i knät och väntar snällt. Panelhöna kallades det vist på mammas tid. Virrhöna vill jag gärna benämna mig själv eftersom det är så jag känner mig så snart jag tänker på honom. Usch, tvi och blää! När ska det gå över? Om det någon gång i framtiden skulle bli vi skulle all denna tid bara vara sååååå cool, men om inte....... då är den helt förgäves.

Vad är egentligen viktigt i livet?

Jag får en känsla av att jag sitter mitt i en storm. Allt virvlar omkring mig och hela korthuset kollapsar snart helt och hållet. Mitt jobb och min sedan många år tillbaka uppbyggda karriär demoleras sakta bit för bit mitt framför mina ögon. Jag kan inte göra någonting för att förhindra det som sker. Måste bara rädda det som räddas kan. Jag försöker rädda mig från kollaps. Kämpar med näbbar och klor för att undvika att köra rakt in i den berömda väggen. Vill INTE och tänker INTE hamna där. Tror att det viktigaste är att hålla kvar mig själv i verkligheten. Fortsätta att njuta av livet så mycket det bara går.

Har haft en helt underbar kväll med världens bästa 8-åring. Vi har tillsammans lagat middag under hans ledning. Han var ansvarig för receptläsning och hackade alla grönsakerna helt själv. Vet inte hur många gånger han sa "Mamma det var första gången jag skar grönsakerna med den där riktigt vassa kniven. Jag klarar det så bra för jag är ju 8 år nu!" Glädjen och stoltheten i hans ögon när middagen serverades - det ger mig sockerdricka i hela magen. Läxorna gjordes i ett nafs, uno-partiet spelades med glädje och samtalsämnena ville aldrig sina.

Jo vist min ekonomi kanske aldrig mer når samma nivå, min karriär kommer kanske aldrig tillbaka på samma nivå, de stora affärerna kanske aldrig mer kommer att finnas i mitt liv, men vad spelar det för roll? Mina älskade barn kommer alltid att finnas där. De ljuvliga samtalen med dem kommer alltid finnas även om samtalsämnena kommer att mogna med åren. Det finns inga affärer, ingen karriär eller arbete som glädjemässigt äns kan komma i närheten av en middag med min 8-åring.

Är du den rätta?

När jag ser dig blir jag alldeles varm inombords och min kropp längtar efter att få krypa upp i din famn. En skräckblandad förtjusning och jag blir nästan lite yr. Det känns så enkelt att prata orden bara kommer och av någon konstig anledning känns det som jag kan vara mig själv rakt upp och ner. Inga spel behöver spelas, finns inga krav på att säga rätt saker eller att se extra snygg ut. Bara jag precis som jag är.

Jag får en stark känsla i magen att du är mannen i vars knä jag vilar mitt huvud på söndagskvällen iklädd myskläder framför TV:ns romantiskakomedi. Jag tror att du kan njuta av en helg på landet skrotandes i fuljeansen, gummistövlarna, plocka svamp, elda i spisen, spela spel med barnen, dricka rödvin, läsa en bra bok och bara njuta av lugnet. Jag är övertygad om att du är skitsnygg i smoking och verkligen skulle gilla att gå på smokingfest. Jag är övertygad om att du gärna lagar mat tillsammans och njuter av vin i lagom mängd därtill. Jag kan se dig ligga bredvid mig i sängen en tidig söndagsmorgon tidningar överallt, frukostbrickan i mitten och morgonTV på låg nivå i bakgrunden. Jag kan se dig på knä knytandes barnskridskor vid iskanten, jag kan se dig välklädd på svindyr krog i ett främmande land njutandes av välkyld skumpa, jag kan se dig i slalombacken både susandes ner och tillsammans med barnen. Jag tror verkligen att du kan bli glad över en färdiglagad middag när du kommer hem trött efter jobbet. Jag tror även att du kan överaska mig med middag en måndagkväll.

I mitt huvud är du precis den där drömprinsen som jag letar efter. Så upp till bevis! Give it to me baby!

25. Besöka Stockholms alla museer

MARABOUPARKENS KONSTHALL 2012-09-15
Själva konsthallen var en stor besvikelse och jag har nog aldrig sett en sådan usel utställning någonsin. Tror att sonens dagisutställning ar har hållit högre kvalitet än denna, men parken - vilken njutning. En stor välskött gräsmatta kantad med träd i varierande storlek och bladkulör. Trädgårdsarkitekten hade verkligen lyckats det var så vackert på ett enkelt vis som bara växtlighet kan ge. Avnjöt en latte och en utsökt smörgås utomhus. Med häftet konsten i parken i handen beskådade jag sedan varje skulptur och gav mig även tiden att läsa om dem var och en. En dold pärla som jag hoppas få anledning att besöka igen.

Den underskattade kisspausen

Vattnet har varit avstängt på kontoret under nästan 2 timmar. Samtalsämnet bland personalen kretsar mer och mer kring toalettbesök och berättelser kring det mest kissnödiga alla varit vid olika situationer och i all världens hörn. Plötsligt kretsar allt kring det vi vanliga fall inte äns skänker en tanke. Det får mig att tänka på allt jag har runt omkring mig som jag tar för givet och inte alls uppskattar som jag borde. Jag borde börja varje morgon med en stund för mig själv och fundera igenom allt som är bra. Mina barn är friska, jag har en underbar familj, jag stormtrivs i min bostad, jag har råd att servera mat varje dag, jag har möjligheten att utöva mina hobbies, jag kan njuta av en god bok, en bra film...... det finns helt enkelt hur många bra saker som helst i mitt liv.

Rörmokaren kommer tillbaka med informationen om att vattnet åter är påslaget. Kön till toaletten blir lång. Alla kommer ut med ett lyckligt leende på läpparna. För vist finns det få saker som är så skönt som att få kissa när man är på gränsen att kissa på sig.

Bränt barn skyr elden

Jag kan inte låta bli att drömma. Måla upp den där härliga bilden för mig själv hur ett bra förhållande skulle kunna te sig. Vakna tillsammans tidigt, snöra på oss joggingskorna och starta dagen med en löprunda på Djurgården. Frukost med bra samtal som ger stimulans tillsammans med SvD. Rusa iväg till våra jobba. Gulliga kravlösa sms under dagen där svar kan skickas om/när tid finns. Få åka hem via mataffären och handla hem sådan mat jag vet att han gillar. Laga middag tillsammans över ett glas vin, en film eller en kvällspromenad. Kunna göra korta helgresor tillsammans, pröva nya sporter ihop, gå på utställningar, ha barnmys...... Ja det finns ett helt underbart liv som väntar runt knutet. Det finns bara ett enda problem, mannen som passar in i min dröm är just bara en dröm. Han finns inte.

Män av Stockholm passar inte in i det jag söker. Män av idag är någon läskig produkt av vår tid. Jag gillar dem verkligen inte. Jag har verkligen försökt. Jag har dejtat sååååå många män. Den ena knäppare än den andra. Har försökt att ha en älskare, men det slutade oxå i katastrof, så nu lägger jag ner. Köper mig en välfungerande dildo, övar på att njuta av min frihet att göra vad jag vill, ser till att mitt livs fylls med sådant jag gillar och njuter i fulla drag. Det är så sant, bränt barn skyr elden, så jag håller mig borta från allt vad match, krogen och möteplatsen heter för att ta hand om mina brännsår. Kanske kommer jag tillbaka då ärren bleknat bort, men just nu känns det mycket främmande.

Socker socker socker bara vanligt socker

Pappan till 7-åringen har diabetes. Det slår mig emellanåt att jag borde undvika att sonen därför får i sig onödigt socker. Periodvis läser jag alla innehållsförteckningar och väljer bort det med tillsatt socker. Det är inte alltid så enkelt. I en normalstor ICA - kvartersbutik finns en hel vägg fylld med olika märken, storlekar, tjocklekar och rökhalt på skinkor. Jag finner symmetriskt rundade skivade skinkor förpackade stilrent överlappade med 0,5 cm och asymmetriskt ditslängda skinkskivor för att ge intrycket av att de är hemma fixade. Jag börjar min jakt efter skinkan utan tillsatt socker. Kisande står jag och vickar paketen en efter en för att kunna läsa den nästintill osynliga innehållsförteckningen. Det tog säkerligen minst en halvtimme att gå igenom dem alla med ett mycket nedslående resultat. INGEN av de färdigskivade skinkorna var utan tillsatt socker.

Moloken gick jag med tunga steg ut ur affären utan skinka. Kunde inte låta bli att tänka elaka fula tankar. För vist är det märkligt, våra barn blir bara fetare och fetare, det finns tydliga samband mellan stort socker intag och fetma och trots detta kan jag som mamma inte köpa sockerfri skinka till min sons frukost om jag inte går till en delikatess butik. Något har gått mycket fel.

Bränn alla X på bål

Jag önskar verkligen att jag skulle kunna låta bli att bli irriterad över saker som x:et gör, men det går bara inte. Kan inte låta bli att nästan få hjärnsläpp när jag hämtar sonen på skolan i fult lappade jeans och en gammal t-shirt med hemmamålat tryck. Jag skulle ALDRIG släppa iväg honom till skolan på det viset. Försöker snabbt svälja min irritation så att det inte går ut över sonen. Givetvis är inte heller läxan gjort - den var ju så otroligt komplicerad - sonen skulle mäta sig själv. JOBBIGT!

På väg till skolan kommer ändå det som gör att jag känner att jag skulle kunna slåss. Sonen frågar varför min bror gjorde slut med sin förra flickvän och för att slippa ge mig in i en förklaring som skulle sluta på en nivå långt över en 7-årings förmåga av förståelse vänder jag frågan till varför han tror att hans pappa gjort slut med sina flickvänner. Svaret kommer rappt och självklart från sonen: "Pappa har bara älskat dig på riktigt". De må så vara hänt att det är sant, även om jag inte tror på det en enda sekund, men det är väl ingenting x:et måste berätta för vår son. Vad tror han att sonen vinner på det? Eller är detta bara ett nytt drag av att försöka förstöra mitt liv.

Försöker andas lugnt, försöker att åter finna känslan av att x.et inte kan komma åt mig. Ingenting kan rubba min stabilitet om jag själv inte tillåter det ske. Det är ingen idé att oroa sig för situationer innan de uppstår. Jag skapar min relation och mitt förhållningssätt till sonen. Jag har alla möjligheter att ge honom rätt värderingar och ett bra förhållningssätt till livet. X:et kan aldrig ta det ifrån mig.

Min Bucket List

1. Gå en kurs i vågsurfning och lyckas surfa en våg
2. Driva kor från hästrygg i USA
3. Campa med William i en amerikansk nationalpark
4. Göra snöänglar på Östermalmstorg
5. Bjuda någon jag älskar på picknick mitt i vintern i en av lusthusen på Djurgården
6. Ta in på timme på ett av de bättre hotellen i Stockholm
7. Paddla havskajak under en hel dag
8. Åka slalom i tre olika världsdelar
9. Köra Windyn själv och nattbada med mina barn långt ut i havsbandet
10. Avnjuta en föreställning på Sidneys operahus
11. Dricka skumpa under stjärnorna högst upp på Åreskutan
12. Springa milen under 50 min
13. Ligga på rygg i daggvått gräs en hel natt och titta på stjärnorna
14. Åka på safari
15. Cykla mellan vingårdar under minst 4 dagar
16. Bila i Italien
17. Bila i Spanien
18. Åka bil från Boston till Miami
19. Ta med mina barn till Washington DC
20. Fira nyår i Rio
21. Åka på kryssning och äta minst en middag vid Captains table
22. Skapa trafikkaos med en kyss
23. Planka in på en idrottsarena mitt i natten
24. Hångla i en lekpark
25. Besöka Stockholms alla museer

Kåt Glad och Tacksam

” Kåt glad och tacksam – är nog vad alla killar vill att deras tjejer ska vara” Han tittade på mig under lugg trots att han var ganska tunnhårig och log lite pillemariskt – måste erkänna att han såg charmig ut där han satt. ”Du vet som Eric Amarillos låt …Får jag ligga med dig då?. Allt vi gör för våra kvinnor är för att få sex tillbaka” Skulle jag skratta eller gråta? Killen verkade inte tillräckligt stark för att jag skulle kunna lägga upp ett hånfullt asgarv . Mjukt svarade jag istället med ett moderligt leende på läpparna ” Jag tror på ärlighet och uppriktighet. Jag är övertygad om att livet skulle bli så mycket enklar om alla människor vågade stå för vad de verkligen tycker och känner och vara tydliga med detta. Inget rävspel, inget läsa mellan raderna utan bara rakhet” Känner hur irritationen växer lite. Vad är detta för en skadad kille? Vad har han varit med om som gör honom så rädd? Beviset kommer snart. ”Min fru lämnade mig med förklaringen att jag inte kunde leva upp till hennes förväntningar” säger han lite tyst med ett skuldfyllt ansiktsutryck. Jag blickar ut mellan träden över Djurgårdsbrunnskanalen och funderar på om jag ska avsluta detta möte snabbt. Känns ganska frestande att bara kasta mig upp på cykeln och hojja hem, men väluppfostrad som jag är stannar jag kvar. Kanske har vi några gemensamma intressen kanske är han ett bra sällskap på golfbanan. Samtalet flyter på och blir tillslut riktigt intressant. Han har gått många kurser i självutveckling, så flera teorier diskuteras och jag rycks med i samtalet. Vi skrattar och utmanar varandra med våra teorier vilket känns riktigt givande, men min prins är han inte. Alldeles för alldagligt utseende och framför allt avsaknaden av "självsäkra ta för sig få saker gjorda typen" som jag vill ha. Detta blir aldrig mer än en medioker man och jag söker det bästa av det bästa. Sakta promenerar vi utmed kanalen mot Djurgårdsbron medan vi diskuterar våra favoritgolfbanor. Han skall lämna Stockholm under morgondagen och bege sig till Österlen. Oups – nu växte han i mina ögon. Österlen är ju himmelriket sommartid. Kanske trots allt kan bli en bra vän att göra roliga saker med. Vem vet kanske min drömprins finns i hans bekantskapskrets. Hinner inte mer än komma innanför dörren så kommer mailet med hans telefonnummer och senare även ett mess med önskan om fler möten. Skit var inte så på. Finns ingenting så osexigt som män som jagar mig. Bättre lycka nästa gång. För han måste ju finnas där ute någon stans.

Feghet

Försöker lära mig av livet. Har inställningen att saker och ting inte alltid blir som jag tänkt mig, men om jag kan lära mig av varje situation så vinner jag stort. Kan inte låta bli att bli irriterad på de fega. De som inte vågar stå för det de tycker och känner. Hur svårt ska det vara? Ärlighet både mot sig själv och andra är nog den i mina ögon högst värderade egenskapen.

Alla de mindre roliga erfarenheter jag anskaffat mig på vägen har gjort mig rädd, men framför allt har jag svårt att i alla situationer lita på min intuition. Jag har ju tolkat personer i min närhet så fel vid flera tillfällen. Försöker därför backa bandet och lära om. Vill så gärna kunna lita på min omgivning igen. För att kunna lära om på nytt behöver jag hjälp. Hjälp med sanningen, så att jag kan lära mig att tolka igen.

Juholt

Att vara politiker idag handlar väl i första hand om att vara mediatränad. Borde inte Juholt inför sitt stora åtagande begärt att få bli ordentligt mediatränad? Borde inte de som tillsatte honom och partitoppen krävt att han skulle mediatränas på högsta nivån? Frågan är om den som upphandlade utbildningen va ordentligt bakfull just den dagen eller om Juholt inte är mottaglig för ny kunskap? Något måste hur som helst gått riktigt galet. Tror inte jag kan komma på någon annan offentlig person som gång efter annan bara genom att öppna munnen framstår som dryg, arrogant och osympatisk. Göran Persson hade ju emellanåt samma tendenser, men eftersom han var relativt vass så hade han större förutsättningar att komma undan med sitt beteende.

Kan inte låta bli att tycka lite synd om personen Håkan Juholt. Han har gjort bort sig totalt på sitt relativt nya jobb. Han måste ju känna sig lika ledsen som alla andra när vi gjort bort oss på jobbet. Jag kan nästan se honom framför mig när han med tunga steg går upp för trappan mot sin lägenhet, slänger av sig skorna, sjunker ihop i soffan och släpper fram alla känslor. Kanske han gråter. Jag hoppas innerligt att hans sambo pysslar om honom. Ger honom extra kramar, lagar han favvo mat, slår upp ett glas whiskey när han kommer hem och masserar hans antagligen helt spända axlar. Jag hoppas att hon håller om honom hårt när han gråter.

Politikern Juholt är jag däremot så lycklig över. Om Håkan är den bästa Socialdemokraterna anser sig ha tillgång till inom partiet, så är detta bara början av deras nedmonteringsprocess. Det bådar gott för Sveriges framtid.

Jag skäms!

Vaknar helt slut efter examensfesten för nybakade Dr lillasyster. Bilen kvar vid festen, sonen full av energi och jag alldeles slut. Slänger oss i en taxi för att på vägen hinna med ett löppass på SATS. Möts av en pigg och trevlig chaufför som glatt önskar oss god morgon. Jag i mina egna tankar och låter nog allt annat än trevlig. Chauffören väljer den mest märkliga väg och kör sightseeing med oss genom staden. Jag surnar till och sitter i baksätet och muttrar otrevligt. Pratar med sonen och svarar surt att vi tar en titt på hela staden utmed vägen när han frågar vart vi ska. Hela jag agerar så osympatiskt. Under färden känns det som jag har rätt att agera surt och otrevligt till följd av det otroligt korkade vägvalet. Har man någonsin rätt att agera otrevligt? Tror inte det egentligen!

När vi kommer fram vägrar chauffören att ta betalt för resan. Han säger glatt och trevligt att jag är dagens första kund och att han vill att alla hans kunder skall vara nöjda. Vad jag skämdes! Jag kände mig som den mest arroganta, äckligt fisförnäma östermalmsbrutta.... något jag egentligen inte alls är. Där satt han stolt över sitt yrke med sitt trevliga humör ville han sprida glädje i mitt liv. Jag tackade honom genom att vara en riktig skitstövel. FY SKÄMS PÅ MIG!

Ännu en gång påmindes jag om att det är viktigt att behandla andra som du vill bli behandlad själv. Jag mår mycket bättre om jag behandlar mina medmänniskor väl oavsett hur jag mår. Så fram med stora charmen nästa gång jag åker taxi skall jag vara solskenet självt.

Vad jag är lyckligt lottad!

Hemkommen från en helt underbar semester och inser att jag är så otroligt lyckligt lottad. I 14 dagar har jag rest tillsamman med delar av min underbara familj. Vi har upplevt vackra platser, gjort spännande saker, avnjutit härliga måltider, låtit våra kroppar stekas av solen, njutit av barnen som lekt i vågorna, förtroliga samtal, långa promenader utmed vackra stränder, träffat nya bekanta, mött gamla bekanta som en sammanfattning 2 veckors njutning.

Jag har en sådan fantastisk tur som är så nära mina syskon och att de och deras familjer är sådan lättsamma och underbara personer. Trots att jag är ensamstående förälder har jag ekonomisk möjlighet att åka 2 veckor till Thailand. Jag kommer hem till ett spännande jobb, jag har en 7-årig son som jag älskar över allt och har så många treliga stunder med. Jag har ett hem där jag verkligen trivs och känner mig trygg.

När jag summerar min situation så är det nästan så att jag skäms för jag har det så innerligt bra. Eftersom jag är övertygad om att summan av allt dåligt och bra i allas liv är noll, så kanske det inte är mer än rätt efter allt jag varit med om.

Jag har ett toppenliv och jag är väl medveten om detta och tänker att fortsätta njuta av det av all kraft jag har.