Drömprinsen

Två dagar efter min mor gått bort skrek 5-årings pappa: "Ta dina saker och far åt helvet. Gå ut genom dörren lämna nyckeln och kom inte tillbaka." I panik packade jag ner det som kom i min väg. Jag tog min bag i handen och 5-åringen på höften, åkte därifrån och vände aldrig tillbaka. Han ville bli sams, han ville bli förlåten, han ville att jag skulle flytta hem igen.....men sveket var för stort. När jag var i min allra mest sårbara stund och befann mig i den tid när jag behövde honom som allra allra mest - då svek han. Jag kan inte äns komma ihåg vad som utläste vårt gräl, antagligen en bagatell som förändrade resten av mitt liv.
Mitt inre och hela min själ splittrades som när ett tunt skirt glas kastas i en hård vägg. Som små små hårda vassa bitar av glas som explosionsartat spridits ut fritt på ett golv. Nu letar jag bit för bit, samlar ihop de vassa delarna och försöker passa ihop dem som ett julpussel under mellandagarna. Varje bit måste noga undersökas och upptäckas på nytt. Försöka länkas ihop med de övriga bitarna eller läggas i högen för att tas fram senare när den passar bättre.
Jag har byggt ihop en del av foten, men en stor del fattas, så det är just nu lite vingligt och vasst. Jag kan inte hitta en viktig glasbit, den som skapar balansen. Vet inte vart jag ska leta.

Stockholm stad är tydligen världens mest singeltäta stad, dating-siterna växer som tratt- kantareller ur höstmossan, krogarna är lika sprängdfyllda av förväntansfulla människor som en kvinna som gått 2 veckor över tiden - trots det är jag så rädd för att ingen skall passa mig. Tänk om min drömprins inte finns och ännu värre tänk om ingen vill ha mig eller som allra värst blir sviken igen. När 16-åringen var en liten pojke trodde han att alla som var "bad people" hade mustache. Jag drömmer om att alla svikare hade ett litet S tatuerat mellan ögonbrynen. Livet skulle bli så mycket enklare för oss som inte sviker och absolut inte vill bli svikna.