I mina kvarter går en psyksjuk man omkring och med klen darrande röst småskriker han "Hjälp jag mår så dålig. Kan någon hjälpa mig?" Jag har sett honom många gånger och varje gång är hans ansikte förvridet av smärta. Mina tankar går till Anna Odell, hur kunde du göra ett konstverk av detta? Jag vågar inte gå fram till mannen o erbjuda honom hjälp. Jag vill inte bli en del av någons sjuka konstverk, men han behöver ju verkligen hjälp. Jag ringer till Danderyds psykakut för att be dem om hjälp och får ett kalt svar: Ditt område tillhör inte vårt upptagningsområde. När jag med bedjan i rösten säger: snälla hjälp mig att hjälpa honom, vad kan jag som främling göra. Får jag besked att psykakuten i mitt område är nedlagt och det bästa är att ringa polisen. När jag lägger på är mannen redan borta.
Jag kan inte släppa den skrämda mannen ur mina tankar. Funderar mycket på om han har någon som bryr sig om honom. Har han någon familj som hjälper honom. Vad är det som driver honom att gå omkring på gatan och bedja om hjälpa? Vad har han varit med om?
Jag har lovat mig själv att ta kontakt nästa gång jag ser honom. Fråga honom vad jag kan hjälpa honom med. Någon tipsade om psykakuten på St Görans sjukhus. Jag hoppas att jag kan få honom att åka dit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar