Finns den totala kärleken?

Såg en helt underbar film igår - Dagboken. Den startade så många frågor i mitt huvud. Finns den totala kärleken? Finns det någon därute som jag kan älska innerligt och som på ett ovillkorligt vis älskar mig tillbaka? Finns han som blir glad varje gång han ser mig? Som bara vill ta i mig så fort jag är inom räckhåll? Han som vill göra busiga upptåg med mig, sitta uppe hela natten i brasans sken och diskutera livet mening, skratta tillsammans med mig, gråta tillsammans, bråka för att sedan bli sams. Älska med mig passionerat och få mig att vilja ha honom jämt, alltid och överallt.

Jag har alltid trott att det finns en för var och en. En person som passar mycket bättre än alla andra. Att problemet bara är svårigheten att hitta just den rätta. Tyvärr börjar jag tveka. Efter flera krasade längre förhållanden är jag kanske lite bränd. Bränd av att ha vågat försöka, att ha släppt in en person i min själ för att sedan upptäcka att allt var fel. Eftersom hoppet är det sista som lämnar människan, så kommer jag säkerligen fortsätta att leta. Jag hoppas verkligen att jag lärt mig att vara lite mer försiktig. Inte ha så bråttom att binda alltför tighta band. Göra det lätt att lämna om det inte är rätt. Tänker inte låta mina barn träffa någon man innan jag till 100% vet att han är rätt.

Kanske kommer det att innebära att jag kommer att få dö ensam, men det är betydligt bättre än att vara ensam i en relation.