Magkänsla

Jag känner mig helt upprymd. Har ett rosa mjukt moln inuti magen och det känns bara så bra. Har en underbar helg framför mig med teaterbesök med 16-åringen, en middagsdejt och kanske även en cykeltur om vädret tillåter.

Har börjat maila med en så spännande man. Vet inte varför allt bara känns så rätt. Blir glad varje gång hans mail dyker upp i min inkorg. Det mesta han skriver känner jag igen. Han har en härlig inställning till livet och verkar njuta av det som får mig att må bra. Oroar mig för att jag har världens sämsta omdöme Efter det senaste förhållandet där mannen visade sig vara en total galenpanna kan jag liksom inte lita på min intuition. Försöker intala mig själv att om jag bara tar det lugnt så hinner jag upptäcka om han är fel på vägen. Sen kommer den där hemska tanken: Tänk om jag vill och han inte vill. Tänk om jag äntligen finner en bra man och han inte gillar en sån som mig. Plötsligt blir mina ordval i svaren viktiga. Vill att han ska uppfatta mig som en spännande o bra person. Känner dock vikten av att vara sann. Att verkligen vara jag utan krusiduller Om han skall vilja träffa mig måste det vara mig och inte en bild av mitt bättre jag som han vill ha kontakt med.

Hoppas nu att magkänslan är rätt. Önskar så intensivt att han skall vilja träffa mig. Måste ta det lugnt..... Vänta in, känna in och njuta på vägen.

Tänk kärleken kanske finns även för mig. Han har i alla fall tänt en strimma av hopp och det är värt mycket.