Min kropp

Jag känner mig rätt stolt över min kropp när den är inuti kläderna. Med svarta snygga nylonisar ser mina ben riktigt snygga ut. Det händer något konstigt när jag tar av mig strumporna. Låren liksom jäser och antar en lätt hängande struktur. Det är som om strumporna är ett extra hudlager som klarar av att hålla allt på plats. JAg har helt vanliga strumpor från HM, så det är egentligen inget magiskt med dem.

Läser en gammal Amelia där fyra kvinnor visar upp sina kroppar och berättat att de lärt sig att tycka om dem precis som de är. Det var taxöron, för stor rumpa, putmage och bristningar på magen. Tanken med artikeln var säkererligen att stärka alla kvinnor till att tycka om sin kropp som den är. För mig blev effekten så klart motsatt. Snabbt jämförde jag taxöronen med mina egna tuttar - o de var jättelika, den stora rumpan var kanske något större än min, putmagen var definitivt större än min, bristningar på magen har jag inte men många stora ärr efter diverse operationer. Så summan av kardemumman - jag har inte bara ett komplex utan alla fyra tillsammans.

Tänker på att vi skall resa till solen över jul o nyår. Jag kan ju helt enkelt inte visa mig på stranden i bikini. Följande alternativ har jag:
1. Sola på balkongen väl gömd för blickar
2. Köpa en gammeldags baddräkt med ben och ärmar.
3. Köpa någon typ av kroppsstrumpa som kan hålla allt på plats
4. Börja träna hysteriskt på gym NU

Sola på balkongen känns alldeles för varmt, en gammeldags baddräkt är inte så snyggt, kroppsstrumpa låter också alldeles för varmt, börja träna hysteriskt är jag alldeles för lat för.

Jag tror jag läser artikeln i Amelia en gång till - då kanske jag kan lära mig att tycka om min kropp precis som den är. Trots för stor rumpa, taxöron och strimlad mage.