Måste väl erkänna att jag har en smått tokig familj. Jag älskar dem innerligt och för mig är de allra allra bäst, men våra söndagsmiddagar urartar ganska lätt. Så även denna söndag. Tre flaskor vin tömdes snabbt, så farbrodern fick ta med sig ytterligare flaskor. I samma takt som vinet sjönk i flaskorna närmade sig stämningen taket. Vi hade så roligt att jag var orolig för att grannarna skulle börja klaga.
När de yngre syskonen skulle dra vidare så var jag väl inte alltför svårövertalad att följa med trots att jag hade möte 8.30 måndag morgon. Byta kläder.... inte en chans, så jag går ut i mina gummistövlar. Visserligen de cooolaste stövlarna i stán, men dock gummistövlar. Måste ha varit en ganska kul syn, lite vinglansiga ögon, rufsig i håret efter allt busande med barnen, lite skrynklig kostym efter en hel dags jobb och så pricken över i:t, mina svart Hunter. Vi gled in på Cafét bland alla super unga, super heta, med sylvassa klackar, koooooorta kjolar, välmanikyrerade naglar, frisyrer utan ett hårstrå fel.... helt enkelt små perfekta skapelser. Jag gav katten bland hermelinerna ett ansikte. Bondmora söker Man på Cafét. Champagnen spetsad med vodka flödade, småflickorna fnissade och brodern mös som en kung på sin tron.
Å mina Hunter gjorde dansgolvet bland alla småsnärtor!
I dag huvudet två nummer större än skalet, balansen påminner om känslan efter att ha åkt Enterprise på Grönan två gånger i rad, törsten osläckbar och slutledningsförmågan som bortblåst. Men det är det väl värt. Mina Hunter dansade ju på Cafét igår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar